×

Vilseledande PACE-påståenden måste dras tillbaka

 

Till: LANCET, PSYCHOLOGICAL MEDICINE OCH FÖRFATTARNA TILL PACE-STUDIEN

Med anledning av den metodologiska problematiken och svagheterna i PACE-studien, vilken hävdar att behandling med KBT och GET gjort ME/CFS-patienter bättre, vill vi, undertecknade patienter, läkare, forskare, föräldrar, barn, familj, vänner, vårdare och #MEAllies:

– uppmana Lancet att dra tillbaka påståendet från ledarartikeln februari 2011 [1] att 30 % av patienterna, eller för den delen några patienter alls, sägs ha återhämtat sig, enligt Lancetartikeln om PACE-studien [2]; likaså uppmana Lancet att dra tillbaka samtliga analyser och uttalanden i artikeln kopplade till de absurda “normala intervallen” för utmattning och fysisk funktion; http://www.meaction.net/whats-wrong-in-the-lancet

– uppmana Psychological Medicine att dra tillbaka sitt påstående [3] om att 22 % av patienterna i KBT- och GET-grupperna återhämtade sig. Detta då kriterierna för återhämtning försvagats så långt från sin ursprungliga form i studiens protokoll att de inte längre innebär någon reell återhämtning; http://www.meaction.net/whats-wrong-in-psychological-medicine

– uppmana studiens författare att publicera resultaten för återhämtning enligt de analyser som anges i studiens protokoll [4] och ge oberoende forskare tillgång till rådata (anonymiserade genom att man tagit bort identifierande uppgifter och annat som är överflödigt för beräkningen, till exempel ålder, kön eller plats). #MEAction åtar sig att täcka rimliga kostnader för analys och beredande av data; http://www.meaction.net/why-the-pace-trial-authors-should-publish-the-planned-recovery-analyses/

– uppmana alla parter att avvisa uppfattningen att man för patienter med kroniskt trötthetssyndrom, CFS (chronic fatigue syndrome) har uppnått “god återhämtning av fysisk funktion” vid ett funktionshinder som motsvarar patienter med hjärtsvikt.


Varför är detta viktigt?

Den brittiska PACE-studien som kostat 5 miljoner pund har fått ett enormt inflytande och stärkt uppfattningen att patienter med CFS kan återhämta sig om de gradvis ökar sin aktivitet, trots omfattande rapporter om försämringar och skador [5]. Detta synsätt präglar hur patienter med CFS runt om i världen behandlas i media, i vården och av samhället. Det är av allra största vikt att de vilseledande påståendena kring återhämtning inte får kvarstå.

“Problemen med studien är extremt oroande, och gör det mer eller mindre omöjligt att tolka resultatens kliniska signifikans.” – Professor emeritus Jonathan Edwards från University College

London Enligt Lancet och Psychological Medicine blev en betydande andel av CFS-patienterna i studien bättre av en kurs i kognitiv beteendeterapi (KBT) eller av gradvis ökad träning (GET). Dessa slutsatser är dock baserade på kriterier som har reviderats efter att studien påbörjats. De nya kriterierna försågs med ett “normalspann” för utmattning och fysisk förmåga som är så brett att patienterna i slutet av studien kunde ha samma låga fysiska förmåga som någon med hjärtsvikt – och ändå klassas som “återhämtade”.

Att vara lika gravt funktionshindrade som patienter med kronisk hjärtsvikt [6] kan inte anses motsvara en återhämtad fysisk förmåga för patienter med kroniskt trötthetssyndrom.

 

 

LÄS MER: http://www.meaction.net/background-to-the-petition/ (engelska)

[1] http://bit.ly/1Rexu6L

[2] http://bit.ly/1PUEyHm

[3] http://1.usa.gov/1iioqBz

[4] http://bit.ly/1PRcpBK

[5] http://bit.ly/1Mtu8yM

[6] http://1.usa.gov/1iioXDC

Red. anm.: Vi använder här begreppet “kroniskt trötthetssyndrom”, CFS (chronic fatigue syndrome) i linje med författarnas terminologi och användandet av Oxford-kriterierna. En annan vanligare benämning på senare år, beroende på hur strikta diagnoskriterier som används, är ME/CFS (Myalgisk Encefalomyelit/Chronic Fatigue Syndrome).